Road rage
Road rage
Eftersom jag cyklar som en ängel och jag aldrig gör något fel så är det ibland smått skönt att ilskna till på bilister, hundar, kids och annat som kan tänkas komma i min väg. Ibland är det bara jobbigt, idag var det bara jobbigt.
Tog en cykeltur ner till Centralen för att köpa lite Chilli Cheese på Burger King. Precis innan korsningen Sveavägen/Apelbergsgatan svänger en taxi in fem meter framför mig och slänger upp ena bakdörren. Någon form av bunnyhop upp på trottoaren senare så har jag smält igen hans bakdörr och öppnat hans framdörr, och vänligt sagt åt honom att det är mindre klyftigt att kasta upp bakdörren mitt i en cykelbana. Det roliga med hela den incidenten var att hans tilltänkta passagerare konfronterar mig och säger att jag minsan måste visa lite hänsyn och tänka efter innan jag sätter mig på cykeln. Vad hon nu menade med det.
Två minuter senare precis utanför Radisson på Vasagatan så svänger ännu en volvo in precis framför mig. Den här gången lyckades jag inte med något bunnyhop utan fick nöja mig med att skrapa mina fälgar mot trottoarenkanten några meter. Jag öppnade även dennes passagerardörr och sa ännu en gång att blinkers och backspegel är en bra combo. Han bad så mycket om ursäkt och hans fyra passagerare såg chockade ut över att jag öppnade bildörren.
Förra torsdagen så kom jag cyklandes på S:t Eriksgatan vid Västermalmsgallerian, jag cyklar sakta förbi två kostymklädda herrar som korsade vägen, när jag är jämnsides med dem så sa den ena "Jaha, idag är tydligen en av Stockholms militanta cyklister ute och cyklar...". Det tyckte jag var lite kul, även om "militanta personer", enligt mig, brukar vara rätt osköna tröttmössor.
Kanske ska tillägga att jag inte brukar öppna folks bildörrar, det bara blev så idag.
Tog en cykeltur ner till Centralen för att köpa lite Chilli Cheese på Burger King. Precis innan korsningen Sveavägen/Apelbergsgatan svänger en taxi in fem meter framför mig och slänger upp ena bakdörren. Någon form av bunnyhop upp på trottoaren senare så har jag smält igen hans bakdörr och öppnat hans framdörr, och vänligt sagt åt honom att det är mindre klyftigt att kasta upp bakdörren mitt i en cykelbana. Det roliga med hela den incidenten var att hans tilltänkta passagerare konfronterar mig och säger att jag minsan måste visa lite hänsyn och tänka efter innan jag sätter mig på cykeln. Vad hon nu menade med det.
Två minuter senare precis utanför Radisson på Vasagatan så svänger ännu en volvo in precis framför mig. Den här gången lyckades jag inte med något bunnyhop utan fick nöja mig med att skrapa mina fälgar mot trottoarenkanten några meter. Jag öppnade även dennes passagerardörr och sa ännu en gång att blinkers och backspegel är en bra combo. Han bad så mycket om ursäkt och hans fyra passagerare såg chockade ut över att jag öppnade bildörren.
Förra torsdagen så kom jag cyklandes på S:t Eriksgatan vid Västermalmsgallerian, jag cyklar sakta förbi två kostymklädda herrar som korsade vägen, när jag är jämnsides med dem så sa den ena "Jaha, idag är tydligen en av Stockholms militanta cyklister ute och cyklar...". Det tyckte jag var lite kul, även om "militanta personer", enligt mig, brukar vara rätt osköna tröttmössor.
Kanske ska tillägga att jag inte brukar öppna folks bildörrar, det bara blev så idag.
Cogs 'n Kegs
Fast det är ju jäkligt skönt att du öppnade dörrarna och pratade med bilmupparna. Åtminstonde en av förarna insåg uppenbarligen sitt misstag och tänker förhoppningsvis efter innan nästa gång. Jag tycker du gjorde helt rätt (även om vissa säkert blir rädda när någon öppnar dörren).
Själv brukar jag inte ha ork, eller tillräcklig sinnesnärvaro, för att göra sådant. Idag passerade jag ett väghinder (vägen smalar av till max 1 bils bredd kanske 5 meter) där det inte finns passeringsregler; först fram till hindret får passera igenom först, med andra ord. En extremt stor välpolerad pickup ansåg dock att störst går först och körde därför över på min sida av vägen och blockerade min utfart från hindret. Passerade ett hårstrå från hans backspegel. Läskig typ!
Roligast var dock bilisten som förra veckan stod och väntade vid rött ljus i en korsning. Jag hade grönt "cykelöverfarts-ljus" och susade över i kontrollerat tempo, varpå mannen slänger sig ur bilen och gormar om att jag måste stanna vid en korsning ... Nåväl, det creepy är att mannen senare kör ikapp på vägen bredvid cykelbanan och fullkomligen hänger med halva kroppen ut genom fönstret och gormar vidare om "Du din jävel!", "stanna vid korsning" och "vänta bara". Jag tröttnade sedan och gav honom fingret & då såg det ut som om det brast ytterligare några kärl i skallen på karln. Trafik tar fram de fina sidorna i många
Själv brukar jag inte ha ork, eller tillräcklig sinnesnärvaro, för att göra sådant. Idag passerade jag ett väghinder (vägen smalar av till max 1 bils bredd kanske 5 meter) där det inte finns passeringsregler; först fram till hindret får passera igenom först, med andra ord. En extremt stor välpolerad pickup ansåg dock att störst går först och körde därför över på min sida av vägen och blockerade min utfart från hindret. Passerade ett hårstrå från hans backspegel. Läskig typ!
Roligast var dock bilisten som förra veckan stod och väntade vid rött ljus i en korsning. Jag hade grönt "cykelöverfarts-ljus" och susade över i kontrollerat tempo, varpå mannen slänger sig ur bilen och gormar om att jag måste stanna vid en korsning ... Nåväl, det creepy är att mannen senare kör ikapp på vägen bredvid cykelbanan och fullkomligen hänger med halva kroppen ut genom fönstret och gormar vidare om "Du din jävel!", "stanna vid korsning" och "vänta bara". Jag tröttnade sedan och gav honom fingret & då såg det ut som om det brast ytterligare några kärl i skallen på karln. Trafik tar fram de fina sidorna i många
Last edited by Mossa on 22 May 2008 22:21, edited 1 time in total.
Det är vansinne där ute. Jag var nära att bli prejad av en buss idag, påsvängd av en vit BMW utan blinkers och var nära att cykla in i en snubbe som vände sig om och gick rätt ut på cykelbanan. Det är helt klart mer problemfritt att köra bil än att cykla, men svårast av allt är helt klart att gå, men då är marginalerna så stora och stoppsträckan så kort att det inte gör något, kollisionerna är också ganska milda i de flesta fall.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är roligt att cykla i trafiken. Jag har helt klart en skruv lös.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka att det är roligt att cykla i trafiken. Jag har helt klart en skruv lös.
jag som är uppväxt på landet har ju en del erfarenhet av det vi kallar för att "dunka plööööt!". När ilskan rinner över brukar jag helt sonika ge bilen/bussen/lastbilen i fråga en rejäl kyss. Funkar bra för aggresionen och jag inbillar mig att det har en fin avskräckande effekt för billisten som hellre tjänar tre sekunder än tänker på sina medtrafikanter.
Min enda roadrage historia som är någorlunda spektakulär kommer dock ifrån den dagen jag mötte en dansk golvläggare. Det var en septembereftermiddag, jag cyklade h.c ørstedsvej fram. Cykelbanan hade ett nytt lager tjärsvart asfalt, solen sken och livet var sött. Aldrig hade min rangliga centurion känts så tyst och snabb som då. Till höger om mig står bilarna och köar, jag ler när jag gilder förbi, till vänster om mig tronar frederikisbergs mastiga hus. Helt plötsligt bestämmer sig en golvläggare för att det är en bra idé att svänga upp på trottoaren utan att blinka. Minibussen svänger in direkt framför mig, jag inser att jag är helt körd. Adrenalinet pumpade, med tunnelseende och susande öron svänger jag ut mot trafiken i hopp om att inte möta minibussens panel med mitt skallben. Sagt och gjort smäller cykeln in i minibussens bakel och jag flyger ut i en parkeringsficka och landar med mitt mjuka kött mot asfalten. Golvläggaren och hans buss kör obemärkt vidare. När jag vaknar upp står en dansk tant och sparkar på den nu parkerade bussen. Föraren står bredvid och kliar sig i huvudet, när han frågar varför hon misshandlar hans bil skriker hon "før du ær en idiiot!" och bucklar till bakdörren med en väl riktad känga. För mig blev det hela något bisarrt, först reagerade jag med ödmjukhet, men när golvläggaren sa att olyckan var mitt fel knöt jag näven i ilska och kastade ur mig ett "håll nu din käft, gubbjävel!" på klingande svenska. Efter viss omplåstring och omhändertagade av den danska tanten fortsatte dagen med en tur till rikets trauma-enhet...
Min enda roadrage historia som är någorlunda spektakulär kommer dock ifrån den dagen jag mötte en dansk golvläggare. Det var en septembereftermiddag, jag cyklade h.c ørstedsvej fram. Cykelbanan hade ett nytt lager tjärsvart asfalt, solen sken och livet var sött. Aldrig hade min rangliga centurion känts så tyst och snabb som då. Till höger om mig står bilarna och köar, jag ler när jag gilder förbi, till vänster om mig tronar frederikisbergs mastiga hus. Helt plötsligt bestämmer sig en golvläggare för att det är en bra idé att svänga upp på trottoaren utan att blinka. Minibussen svänger in direkt framför mig, jag inser att jag är helt körd. Adrenalinet pumpade, med tunnelseende och susande öron svänger jag ut mot trafiken i hopp om att inte möta minibussens panel med mitt skallben. Sagt och gjort smäller cykeln in i minibussens bakel och jag flyger ut i en parkeringsficka och landar med mitt mjuka kött mot asfalten. Golvläggaren och hans buss kör obemärkt vidare. När jag vaknar upp står en dansk tant och sparkar på den nu parkerade bussen. Föraren står bredvid och kliar sig i huvudet, när han frågar varför hon misshandlar hans bil skriker hon "før du ær en idiiot!" och bucklar till bakdörren med en väl riktad känga. För mig blev det hela något bisarrt, först reagerade jag med ödmjukhet, men när golvläggaren sa att olyckan var mitt fel knöt jag näven i ilska och kastade ur mig ett "håll nu din käft, gubbjävel!" på klingande svenska. Efter viss omplåstring och omhändertagade av den danska tanten fortsatte dagen med en tur till rikets trauma-enhet...
Last edited by hejdå on 23 May 2008 11:35, edited 1 time in total.
Man kan gå ett steg längre om inte billisten fattar att han ska softa ner lite. Finns det navkapslar så går dom att plocka av.
Jag är absolut inte för våld och bråk, men ibland tänder man till och då är små enkla medel som varken skadar bilen eller föraren enda utvägen. Det är fortfarande jag som utsätter mig för den stora faran, inte han/hon som sitter bakom fler ton plåt.
/STEFAN
Jag är absolut inte för våld och bråk, men ibland tänder man till och då är små enkla medel som varken skadar bilen eller föraren enda utvägen. Det är fortfarande jag som utsätter mig för den stora faran, inte han/hon som sitter bakom fler ton plåt.
/STEFAN
Om det står en bil parkerad på cykelbanan eller liknande brukar jag lite lätt dunka till på bilens bakruta. Det hörs som en härlig duns inne i bilen. Dock fungerar detta endast om det sitter någon i bilen annars är det ganska värdelöst...
Använd hjälm så slipper du besöka neurokirurgen, ortopeden är trevligare.
baksnus... (...ja ni fattar...) eller förnderingspotta....
---
Min flickvän blev prejad mot trottoaren av en buss som skulle in mot en hållplats. S:t eriksgatan utanför Dressman. Uppenbart tjänstefel av bussföraren, tror de flesta har varit med om detta. Hon hoppade av hojen i farten, hojen hamnade under bussen, hon slår upp ett hål på jeansen. Jag kommer bakom, stannar framför bussen. Lägger ner hojen framför bussen, tjejjen tar fram sin hoj lägger den framför bussen. In i bussen ( som står med öppna dörrar och tar in folk). Gormar, adrenalintjackad, som fan åt buss-haschisen och "vägrar gå av förrän du ber om ursäkt". Haschisen börjar svamla om vårat ansvar och sitt yrke och palestinakrisen och skatterna och bla bla. Folk i bussen börjar bli irriterade och tar... vårat parti! Ta-daa! Det skapdes en buss mob mot chafförn, värsta Fawlty Towers cirkusen. Chafförn bad om ursäkt. Tillslut. Vi går av, reser upp cyklarna (ena hjulet e vinnt (vint, vindt?))och applicerar snus på vindrutan. Punk.
---
Min flickvän blev prejad mot trottoaren av en buss som skulle in mot en hållplats. S:t eriksgatan utanför Dressman. Uppenbart tjänstefel av bussföraren, tror de flesta har varit med om detta. Hon hoppade av hojen i farten, hojen hamnade under bussen, hon slår upp ett hål på jeansen. Jag kommer bakom, stannar framför bussen. Lägger ner hojen framför bussen, tjejjen tar fram sin hoj lägger den framför bussen. In i bussen ( som står med öppna dörrar och tar in folk). Gormar, adrenalintjackad, som fan åt buss-haschisen och "vägrar gå av förrän du ber om ursäkt". Haschisen börjar svamla om vårat ansvar och sitt yrke och palestinakrisen och skatterna och bla bla. Folk i bussen börjar bli irriterade och tar... vårat parti! Ta-daa! Det skapdes en buss mob mot chafförn, värsta Fawlty Towers cirkusen. Chafförn bad om ursäkt. Tillslut. Vi går av, reser upp cyklarna (ena hjulet e vinnt (vint, vindt?))och applicerar snus på vindrutan. Punk.
The Blood I bleed is Black indeed!
I lördags fick en gul taxibil smaka på D.A.M.P.:en. Karl visste inte riktigt hur han skulle bete sig i trafiken och var så sjukt nära på att klippa mig. Det resulterade i ett He-Man lyft av cykeln och ett kontrollerat "kast", à la Crush (R.I.P.) -91, ner på motorhuven.
Jävligt onödigt så här i efterhand, men alkohol kombinerat med ett ollon till taxichaffis...
Tilläggas bör kanske att jag bara bumpade till motorhuven med cykeln och inte orsakade någon som helst skada på bilen.
Jävligt onödigt så här i efterhand, men alkohol kombinerat med ett ollon till taxichaffis...
Tilläggas bör kanske att jag bara bumpade till motorhuven med cykeln och inte orsakade någon som helst skada på bilen.
Cogs 'n Kegs
http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=428920
så kan det ju gå i götlaborg också...ingen cykel inblandad, vad jag vet, men kanske att tänka på när man tappar besinningen nästa gång på nån über-pimpad bmw...
så kan det ju gå i götlaborg också...ingen cykel inblandad, vad jag vet, men kanske att tänka på när man tappar besinningen nästa gång på nån über-pimpad bmw...
banka bakruta är ju en klassiker. själv undrar jag varför stockholmare bara använder blinkersljusen (och då bägge samtidigt) när de dubbelparkerat på bondegatan. men jag hoppas att ju fler cyklister vi blir desto mer uppmärksammade blir vi.
... jag som är uppvuxen på landet är inte van att titta efter bilar när jag cyklar.
... jag som är uppvuxen på landet är inte van att titta efter bilar när jag cyklar.
jag cyklade idag på odengatan uppe vid odenplan när jag ser en medelålders man passera gatan. jag ser hur han accelererar i takt med att jag närmar mig. när jag passerar den linje han går tar han ett stort kliv fram som för att ge mig en tackling av något slag men istället skriker han högt i mitt öra som för att skrämma mig, och går sedan vidare helt vanligt. ush!
hehe. vad han inte vet är att jag 3 meter senare gör en tvärsladd, cyklar tillbaka och upp på trottoaren (torget odenplan). jag lyckas lokalisera honom och cyklar långsamt bakom. när jag är jämsides med munnen 2 dm från hans öra skriker jag allt vad jag orkar. sen cyklar jag därifrån med nån helsjuk känsla av upprättelse.
oj oj oj vad jag måste ha sett sjuk ut, och trött i huvet men kul var det på nåt sätt.
hehe. vad han inte vet är att jag 3 meter senare gör en tvärsladd, cyklar tillbaka och upp på trottoaren (torget odenplan). jag lyckas lokalisera honom och cyklar långsamt bakom. när jag är jämsides med munnen 2 dm från hans öra skriker jag allt vad jag orkar. sen cyklar jag därifrån med nån helsjuk känsla av upprättelse.
oj oj oj vad jag måste ha sett sjuk ut, och trött i huvet men kul var det på nåt sätt.
Ha ha, fan va rätt! Önskar att jag kunde ta mig tid att göra såna där grejer också.
Det brukar bara bli en och annan one finger salute åt mordlystna taxichaffisar (ja, mordlystna! Krockar vi är det JAG som dör).
Inte för att jag är guds bästa barn i trafiken, men en sak undrar jag: Bilister, när fan blev det coolt att inte blinka innan man svänger?
Det brukar bara bli en och annan one finger salute åt mordlystna taxichaffisar (ja, mordlystna! Krockar vi är det JAG som dör).
Inte för att jag är guds bästa barn i trafiken, men en sak undrar jag: Bilister, när fan blev det coolt att inte blinka innan man svänger?
hahhahhahahahahhahahhaha skitskoj. vad sa han efter att du skrikigt? fråga vad skrek du?dtb wrote:jag cyklade idag på odengatan uppe vid odenplan när jag ser en medelålders man passera gatan. jag ser hur han accelererar i takt med att jag närmar mig. när jag passerar den linje han går tar han ett stort kliv fram som för att ge mig en tackling av något slag men istället skriker han högt i mitt öra som för att skrämma mig, och går sedan vidare helt vanligt. ush!
hehe. vad han inte vet är att jag 3 meter senare gör en tvärsladd, cyklar tillbaka och upp på trottoaren (torget odenplan). jag lyckas lokalisera honom och cyklar långsamt bakom. när jag är jämsides med munnen 2 dm från hans öra skriker jag allt vad jag orkar. sen cyklar jag därifrån med nån helsjuk känsla av upprättelse.
oj oj oj vad jag måste ha sett sjuk ut, och trött i huvet men kul var det på nåt sätt.
liksom han gick sin väg som om inget hänt, efter det att han skrikit (nåt i stil med: BÖÖ!!!!!!!!). så cyklade även jag vidare som om inget hänt efter att jag dragit ett ordentligt primalskrik. ungefär såhär: GAAAAAAAAHHH!!!!!! med det där lodet som sitter i halsen dallrande.
nog om det. idag har jag varit snäll och bemött ALLA med ett brett leende istället
nog om det. idag har jag varit snäll och bemött ALLA med ett brett leende istället