Fixerat i Buenos Aires
Posted: 12 Mar 2015 03:52
Jag är i Buenos Aires, och har varit det sen i Januari. Eftersom jag reser med familj och ska vara här till mitten på maj så ansåg jag det omöjligt att ta med min cykel. All jävla packning. Jag tog beslutet att cykeln fick stanna, men att jag skulle försöka köpa en cykel att ha här. Ett beslut jag bittert ångrade, typ andra dagen efter jag kom hit. Det är svindyrt att köpa en vettig cykel här, pga alla import-restriktioner och pålagda skatter. Så, det visade sig vara för jobbigt och för dyrt.
Men, jag fick en andra chans. Svärmor kom på besök och tog med sig cykeln. Underbara underbara kvinna. Och en kompis fick i uppgift att packa cykeln i kartong. Underbara underbara kompis. Alla tyckte jag var galen och undrade hur jävla viktigt det kunde vara med en cykel. Mycket viktigt.
Jag är här på pappaledighet, min tjej pluggar en utbytestermin. Jag träffar inte så mycket likasinnade. Mest andra föräldrar i lekparken. Andra föräldrar i all sin ära, men det är få som är sugna på att köra bromslöst i sexfilig trafik och ta en bärs efteråt.
När cykeln var på ingång började jag leta efter andra åkare. Först via den argentinska motsvarigheten till fixedgear.se, med hjälp av TalliDan tog jag mig förbi botfrågan för att bli medlem. Men, det var.. dött där. Jag såg några fastnavshojar på distans, men pratar ingen spanska och visste inte hur jag skulle få deras uppmärksamhet. När jag började gå i cykelaffärer och leta efter en frambroms till min cykel som skulle anlända så fick jag tipset att gå in på Argentina fixed gear på Facebook.
När cykeln kom hit så la jag upp en liten presentation av mig själv och hojen. Jag cyklar en vanlig Dolan PC, men älskar den till döds. Efter två timmar hade jag typ 55 likes och fyra nya friend requests. Ingen annan än jag har en Dolan i BA. Och en av dessa nya digitala vänner bjöd in mig till en nattrunda, väldigt nära där jag bor. Sagt och gjort så drog jag dit på avtalad tid. Alla hälsade vänligt och det var bra stämning. Själva cyklingen var jag dock lite oroad för. Jag hade fortfarande inte hittat någon broms att köpa, och mina SPD's var kvar hemma. Första gången med straps och stora platta pedaler. Jag har kört SPD's så länge nu att jag tycker det är svårt att få in fötterna i skiten. Och trafiken här.. den är sjuk. Men, skit samma, det är bara att köra.
Vi drog iväg, kryssade mellan taxi-bilar och bussar som byter filer hela tiden utan att blinka. Högt tempo för mig, men jag lyckade hänga med ändå. Det här gänget drar rödljus utan att tveka en sekund och adrenalinet sprängde rätt bra i öronen några gånger. Men, helt klart en av de häftigaste stadskörningarna jag någonsin gjort. Så mäktigt att vara ca 15 cyklister tillsammans i en riktigt stor stad med tung trafik. Efter två roliga timmar avslutade vi med pizza tillsammans.
De som arrangerar den här rundan är en "klubb" som heter Pampa Riders. De första jag såg var deras team jersey och jag frågade om den, om jag fick köpa med mig en sån hem. Tyvärr inte, de är alla slut. Jag lovar att om vi gör fler så får du köpa..
På ride nr två, som var ikväll fick jag min egen jersey . De snackade om initiationsriterna och skrattade lite innan vi drog en sväng på motorvägen.
Hur som helst. Det är råmäktigt att resa med cykel, och den lilla subkulturen med fastnav lyckas än en gång leverera ett varmt välkomnande. Jag kommer aldrig mer resa utan cykel.
Men, jag fick en andra chans. Svärmor kom på besök och tog med sig cykeln. Underbara underbara kvinna. Och en kompis fick i uppgift att packa cykeln i kartong. Underbara underbara kompis. Alla tyckte jag var galen och undrade hur jävla viktigt det kunde vara med en cykel. Mycket viktigt.
Jag är här på pappaledighet, min tjej pluggar en utbytestermin. Jag träffar inte så mycket likasinnade. Mest andra föräldrar i lekparken. Andra föräldrar i all sin ära, men det är få som är sugna på att köra bromslöst i sexfilig trafik och ta en bärs efteråt.
När cykeln var på ingång började jag leta efter andra åkare. Först via den argentinska motsvarigheten till fixedgear.se, med hjälp av TalliDan tog jag mig förbi botfrågan för att bli medlem. Men, det var.. dött där. Jag såg några fastnavshojar på distans, men pratar ingen spanska och visste inte hur jag skulle få deras uppmärksamhet. När jag började gå i cykelaffärer och leta efter en frambroms till min cykel som skulle anlända så fick jag tipset att gå in på Argentina fixed gear på Facebook.
När cykeln kom hit så la jag upp en liten presentation av mig själv och hojen. Jag cyklar en vanlig Dolan PC, men älskar den till döds. Efter två timmar hade jag typ 55 likes och fyra nya friend requests. Ingen annan än jag har en Dolan i BA. Och en av dessa nya digitala vänner bjöd in mig till en nattrunda, väldigt nära där jag bor. Sagt och gjort så drog jag dit på avtalad tid. Alla hälsade vänligt och det var bra stämning. Själva cyklingen var jag dock lite oroad för. Jag hade fortfarande inte hittat någon broms att köpa, och mina SPD's var kvar hemma. Första gången med straps och stora platta pedaler. Jag har kört SPD's så länge nu att jag tycker det är svårt att få in fötterna i skiten. Och trafiken här.. den är sjuk. Men, skit samma, det är bara att köra.
Vi drog iväg, kryssade mellan taxi-bilar och bussar som byter filer hela tiden utan att blinka. Högt tempo för mig, men jag lyckade hänga med ändå. Det här gänget drar rödljus utan att tveka en sekund och adrenalinet sprängde rätt bra i öronen några gånger. Men, helt klart en av de häftigaste stadskörningarna jag någonsin gjort. Så mäktigt att vara ca 15 cyklister tillsammans i en riktigt stor stad med tung trafik. Efter två roliga timmar avslutade vi med pizza tillsammans.
De som arrangerar den här rundan är en "klubb" som heter Pampa Riders. De första jag såg var deras team jersey och jag frågade om den, om jag fick köpa med mig en sån hem. Tyvärr inte, de är alla slut. Jag lovar att om vi gör fler så får du köpa..
På ride nr två, som var ikväll fick jag min egen jersey . De snackade om initiationsriterna och skrattade lite innan vi drog en sväng på motorvägen.
Hur som helst. Det är råmäktigt att resa med cykel, och den lilla subkulturen med fastnav lyckas än en gång leverera ett varmt välkomnande. Jag kommer aldrig mer resa utan cykel.