Så kommer en liten uppdatering. Ber om ursäkt för de tattiga iPhone-bilderna, det blev kvantitet före kvalitet pga tidsbrist och jag orkar inte fixa/hipstrifiera alla utan det blir direktuppladdning. Kanske kan få tag på lite uppdaterade bilder senare från min bror som också var med(lite stadigare på handen och med ett bättre öga för detaljer). Håll till godo så länge!
Jag var nyligen nere i Lombardiet-regionen och medverkade i en musikfestival och fick tillfälle att besöka Milano under en dag. Tyvärr var vi stationerade i Legnano som trots sin historik var en rätt död stad cykelmässigt sett. Vår guide Isacco(som visade sig vara extremt cykelintresserad och förövrigt anordnade turer längs med touren och girot-etapperna samt på sardinien) tipsade om Farta(
http://www.farta.it) som var en liten trevlig affär, men med noll koll på fixed/bancykelkultur. De sålde bland annat en vintage Colnago kolfiber-ram(54 cm lvg/C40 typ) för 300€ som jag blev lite sugen på, men gubben i affären bara skakade på huvudet och sa "troppo piccolo" och vägrade alltså sälja till mig.
Nog om detta och tillbaka till Milano. Egentligen hade jag tänkt besöka både Masi, La stazione delle bici och Ciclistica men med sällskap som bara ville käka glass och dricka Aperol blev det till slut Masi som prioriterades.
Runt Duomon och ner på Via Dante stötte jag ihop med de här två killarna som var väldigt trevliga och hjälpsamma(och kunde verifiera att Ciclistica och la stazione.. antagligen var stängt då det var mitt på dagen). Killen till höger hade tydligen vunnit en alleycat veckan innan och ägde en Cinellitillverkad Losa. Gillar väskan. Även fulkonverteringen på singlespeeden som säger mycket om hur man ser på cykeln som arbetsverktyg, inget lull-lull eller bling.
Efter en lång promenad från Buonarroti-tunnelbanan var man framme vid Vigorelli där en liten skylt visade vägen:
Själva Velodromen är ju vilande vad jag förstod det som men kanske finns det hopp(kan inte italienska)? Intressant är att det generella intrycket man fick var att cykling är på väg nedåt i Italien, det finns tydligen bara en vettig inomhusvelodrom och intresset för italiensk cykelkultur är mycket större i övriga världen än i själva Italien(detta enligt Isacco).
Så var man framme:
Det första jag möttes av var en splitterny Prestige(super?) som ju faktiskt känns otroligt bekant. Full SR-panto, helt sjukt snyggt hantverk. Jag påpekade för den yngre mekanikern(som stod och skruvade på en billig kinesisk damcykel i alu, sjukt rolig kontrast) att det fanns typ en exakt likadan i Sverige med Cronometro-stagen. Denna var tydligen "for an Italian client".
Alltså denna framgaffel, jävlar i havet!
Färgkladd. Haha!
Random ramar:
Oidentifierad gubbe som plockade lite i lådorna, sjukt pedantisk ordning i verkstaden för övrigt:
Detta fick en verkligen att känna historiens vingslag. En riktigt gammal Bianchi signerad Coppi själv. När kan han ha kört den? Skön kontrast mot hojen bredvid också. Den blå Special Pista som hänger lite längre bak var f.ö. sjukt snygg. Jag är grymt glad att jag prioriterade att besöka Masi, det var helt klart en upplevelse och jag rekommenderar verkligen att man tittar förbi om man är i krokarna.
Som avslutning en bild som är väldigt talande för vilken typ av cyklar man uteslutande såg mest av. Jag åkte ner i tron att det skulle krylla av gamla fina landsvägshojar och fixies var man än tittade men dessa var överallt. "Gubbcykel deluxe", enkelklinga fram med kedjeskydd, muffad ram och typ gran-sport eller triomphe-växel. Blandade tillverkare, Legnano, Bianchi, Pinarello, Atala.. Ofta väldigt slitna(välanvända) cyklar och jag tar verkligen med mig intrycket hem hur man använder cykeln som ett transportredskap som är meningen att användas, inga museiföremål som hänger på väggen eller bara får komma ut på söndagarna.
Alla Prossima,
//M