Road rage
Obaren, klockan är 02:06. Lysena tänds och jag knallar ut för att låsa upp cykeln för vidare färd på min alkoholkonsumerande resa. Lutad mot Palten står en damcykel, modell ny av märket Rex Urban 233. Palten trivs alltid med sällskap av damer, så han njöt väl i fulla drag. Jag njöt dock inte lika mycket när jag ser att ägaren av cykeln valt att dra sitt vajerlås genom min huvudtriangel.
Vad ska man egentligen göra vid ett sådant läge? Låsa sin egen cykel igen och gå hem och sova eller vara så urbota dum att vänta och hoppas på att ägaren dyker upp? Jag valde det senare. Mellan 02:06 och 05:34 satt jag som där, som det fån jag är, och väntade på att ägaren skulle dyka upp. Ett tag var jag inne på att knalla hem och hämta bultsaxen och klippa vajern, men det var inte aktuellt efter ett samtal med ett par konstaplar. Vid 05:30-tiden så var det dock dags att gå hem. Så jag låste fast Palten och den andra cykeln i stolpen i ren protest.
Nu kom jag precis hem efter att ha varit där med bultsaxen. "Där har vi en cykeltjuv"-blickarna öste över mig, men ingen sa något.
Just nu funderar jag lite över hur trött man måste vara som människa för att låsa fast sin egna cykel med en vajer genom en okänd människas cykelram. Samtidigt frågar jag mig själv vilken form av aktivitet som min hjärna pysslar med då jag sitter där som ett pucko och väntar i nästan fyra timmar. Förhoppningsvis så gjorde det för att jag var så oerhört arg och ville berätta för denna människa vilket rikspucko han/hon är.
Vad ska man egentligen göra vid ett sådant läge? Låsa sin egen cykel igen och gå hem och sova eller vara så urbota dum att vänta och hoppas på att ägaren dyker upp? Jag valde det senare. Mellan 02:06 och 05:34 satt jag som där, som det fån jag är, och väntade på att ägaren skulle dyka upp. Ett tag var jag inne på att knalla hem och hämta bultsaxen och klippa vajern, men det var inte aktuellt efter ett samtal med ett par konstaplar. Vid 05:30-tiden så var det dock dags att gå hem. Så jag låste fast Palten och den andra cykeln i stolpen i ren protest.
Nu kom jag precis hem efter att ha varit där med bultsaxen. "Där har vi en cykeltjuv"-blickarna öste över mig, men ingen sa något.
Just nu funderar jag lite över hur trött man måste vara som människa för att låsa fast sin egna cykel med en vajer genom en okänd människas cykelram. Samtidigt frågar jag mig själv vilken form av aktivitet som min hjärna pysslar med då jag sitter där som ett pucko och väntar i nästan fyra timmar. Förhoppningsvis så gjorde det för att jag var så oerhört arg och ville berätta för denna människa vilket rikspucko han/hon är.
Cogs 'n Kegs
-
hejdå
jag har en gång brutit upp låset på en nihola-cykel (lastcykel, kostar väl minst 15.000 danska ny) mitt på öppen gata. Fallet var sådant att det var en arbetskamrats cykel och nycklarna hade försvunnit tillsammans med hans gym-väska. Poängen är den att vi stod två snubbar och härjade med bultsax på det kraftiga kedjelåset och ingen reagerade.... Jag tror att cykeltjuveri är något de flesta faktiskt skiter högaktningsfullt i... sad but true som metallica sägerAndye wrote:Skönt att du kunde ta tillbaka palten utan problem Bubblan, men det är ju som sagt lite läskigt att du kunde bryta den andres lås utan att någon reagerade.
Men du såg väl så otroligt målinriktad ut att ingen vågade.
Skaparna av denna tycker tydligen att det är jobbigt att cykla runt med en pistol, så det fick bli ett stycke pepparkanon istället:
http://www.competitivecyclist.com/road- ... .52.1.html
Edit: Haha, måste gå in och läsa om DTB:s skrik lite oftare, bland det roligaste jag läst de senaste 12 månaderna.
http://www.competitivecyclist.com/road- ... .52.1.html
Edit: Haha, måste gå in och läsa om DTB:s skrik lite oftare, bland det roligaste jag läst de senaste 12 månaderna.
Cogs 'n Kegs
Cykeltjuveri är sanslöst enkelt i Sverige på grund av "inte mitt problem"-mentaliteten. Jag har stått och klantigt och med felaktiga verktyg försökt klippa upp ett wirelås på en cykel en polare hade lämnat efter sig när han flyttade.SimonBusk wrote:jag har en gång brutit upp låset på en nihola-cykel (lastcykel, kostar väl minst 15.000 danska ny) mitt på öppen gata. Fallet var sådant att det var en arbetskamrats cykel och nycklarna hade försvunnit tillsammans med hans gym-väska. Poängen är den att vi stod två snubbar och härjade med bultsax på det kraftiga kedjelåset och ingen reagerade.... Jag tror att cykeltjuveri är något de flesta faktiskt skiter högaktningsfullt i... sad but true som metallica sägerAndye wrote:Skönt att du kunde ta tillbaka palten utan problem Bubblan, men det är ju som sagt lite läskigt att du kunde bryta den andres lås utan att någon reagerade.
Men du såg väl så otroligt målinriktad ut att ingen vågade.
Även fast folk går förbi några meter ifrån sig är det ingen som bryr sig. Vissa bytte till och med till trotoaren på andra sidan vägen. Det var dock inte så vältrafikerat så dendär 1/10,000 som kanske orkar bry sig dök inte upp.
Nästa gång nån nästan kör över mig ska jag försöka med slita-upp-dörren-taktiken, kan tänka mig att den är högst effektiv.
Nu tycker jag vi ska hålla oss till ämnet. Ingen OT här. Då ämnet är så ypperligt. Själv blir jag också mordisk och är inte sen att önska livet ur folk som behandlar mig orättvist och tanklöst i trafiken. Fast det är ju inget jag riktigt vågar säga. På gott och ont kanske. Om jag mot förmodan lyckas få ur mig något är det sällan något särskilt konstruktivt. Även om man möter mest motstånd i vardagen av folk bakom en ratt så tycker jag att fotgängarkonfrontationer är dom man minns bäst.
Jag vet inte hur det är med Malmö, men spontant skulle jag säga att gbg är ganska mycket otillgängligare på cykel än vår kära huvudstad. Detta hade vid ett tillfälle lett till att jag kom cyklandes på en för mig bred trottoar för att ta mig fram till ett hus. Denna trottoar löper bredvid en av de stora alléerna här i stan. Jag känner mig som en clown när jag cyklar på trottoarer och tycker att folk som har för vana att göra det förstör för andra cykelburna. Hur som, jag möter en grupp på fem pensionärer. De går efter varandra så jag får plats. Ända tills en av männen i gruppeton bestämmer sig för att få stopp på mig. Hojtandes något om att "här får du inte cykla" ställer han sig rakt ivägen för mig. Jag hinner stanna och säger "om du står i vägen kommer du bli påkörd" Dispyt uppstår och snart står hela crewet och spyr galla över mig. Då bestämmer jag mig för att ändra taktik. Efter de lugnat sig lite, säger jag att "jag vet att jag gjort fel, men undrar om man inte kan få be om lite mänsklig förståelse, jag ska ju bara ca 10 m till" Svaret blir "NEJ!" Då drar jag tänker jag. En av de åldriga männen försöker ställa sig i vägen igen och hålla fast mig. När jag väl tagit mig förbi ropar de efter mig att jag är "hjärndöd" Dylika incidenter gör mig livstrött och får mig att önska att jag var Spawn-The Eternal. Men det är jag inte.
Jag vet inte hur det är med Malmö, men spontant skulle jag säga att gbg är ganska mycket otillgängligare på cykel än vår kära huvudstad. Detta hade vid ett tillfälle lett till att jag kom cyklandes på en för mig bred trottoar för att ta mig fram till ett hus. Denna trottoar löper bredvid en av de stora alléerna här i stan. Jag känner mig som en clown när jag cyklar på trottoarer och tycker att folk som har för vana att göra det förstör för andra cykelburna. Hur som, jag möter en grupp på fem pensionärer. De går efter varandra så jag får plats. Ända tills en av männen i gruppeton bestämmer sig för att få stopp på mig. Hojtandes något om att "här får du inte cykla" ställer han sig rakt ivägen för mig. Jag hinner stanna och säger "om du står i vägen kommer du bli påkörd" Dispyt uppstår och snart står hela crewet och spyr galla över mig. Då bestämmer jag mig för att ändra taktik. Efter de lugnat sig lite, säger jag att "jag vet att jag gjort fel, men undrar om man inte kan få be om lite mänsklig förståelse, jag ska ju bara ca 10 m till" Svaret blir "NEJ!" Då drar jag tänker jag. En av de åldriga männen försöker ställa sig i vägen igen och hålla fast mig. När jag väl tagit mig förbi ropar de efter mig att jag är "hjärndöd" Dylika incidenter gör mig livstrött och får mig att önska att jag var Spawn-The Eternal. Men det är jag inte.
Hade en liknande incident förutom att jag hade hoppat av cykeln och ledde den bredvid mig. På grund av att det byggs om så är den annars så breda trottoaren lite smalare när jag träffar på den gamla östermalmsdamen. Hon snäser till mig att "här får du inte cykla!" Jag försöker få henne att förstå att jag cyklar inte, jag leder cykeln bredvid mig, det får man på trottoaren, men nä! Det får man inte. Och hon hade minsann dessutom läst att en sån där cykel som jag har är farlig!slint wrote:*hjärndöda pensionärer på krigsstigen*
Ibland är det som det är...
-
hejdå
appropå road rage...
Jag var på väg hem från jobbet en mörk och regnig januarikväll, från öresund väller det heltplötsligt in dimma och köpenhamn kläs in i en grå och isande kall slöja. Denna slöja var verkligen isande kall och tillsammans med det underkylda regnet blev det instant blank-is och LIVSFARLIGT att färdas på oavsett färdmedel. Jag sänker farten betydligt och trampar långsamt ut från det mörka hål som är amager, jag tar mig lugnt och stilla förbi pundarna och grönländarna på chrisianshavn. Det är så halt att jag ramlar nästan på brunnslock och ojämnheter i vägen, stämningen i cykelbanan så här i rusningstrafik var minst sagt spänd. När jag ska ta mig över korsningen till knippelsbro ser jag då en röd bil av modell kompakt som står parkerad MITT I CYKELBANAN. Det är snorhalt och fullt med bilar + cyklister runtomkring eftersom att bron var uppfäld och hela rusningstrafiken fick stå vänta på att bron skulle fällas ner igen. Min vana trogen knackar jag lätt på bilens bakruta för att uppmärksamma passagerarna och föraren om att dom har parkerat åt helvete till, sedan fortsäter jag min färd vidare mot folkmassan som står och väntar vid bron. När jag lugnt och stilla rättar mig in i ledet känner jag någon som knuffar mig hårt i ryggen. Bakom mig står det en fly förbannad jugoslav och skriker på dålig danska om att att jag har bucklat hans bil. Smått chokerad börjar jag således skrika på honom att han ska lugna ner sig och att jag inte har rört plåten på hans bil. Vi växlar några ord och jag följer sedan med honom till bilen för att "snacka ut" han skriker på mig, kallar mig för svensk-jävel, bög-jävel och så vidare. Han hotar med stryk och annat, efter ett par smädande ord för mycket från honom. Ställer jag mig helt promt still och ber honom hålla käften, han ser på mig och skriker att han ska skita på mig eftersom jag är en skitsvensk (ordagrant "ska jag schiiiita på dej din schiiiitswensk" dansk-jugoslav som försöker snacka svenska). På min nästan felfria danska diskuterar jag sedan vidare om hans bil, hans flickvän och hur fan han kan bli så förbannad när han hade parkerat i en cykelbana... Den här gången var det inte jag som hade road-rage, den här gången var det jag som var lugn...
Jag var på väg hem från jobbet en mörk och regnig januarikväll, från öresund väller det heltplötsligt in dimma och köpenhamn kläs in i en grå och isande kall slöja. Denna slöja var verkligen isande kall och tillsammans med det underkylda regnet blev det instant blank-is och LIVSFARLIGT att färdas på oavsett färdmedel. Jag sänker farten betydligt och trampar långsamt ut från det mörka hål som är amager, jag tar mig lugnt och stilla förbi pundarna och grönländarna på chrisianshavn. Det är så halt att jag ramlar nästan på brunnslock och ojämnheter i vägen, stämningen i cykelbanan så här i rusningstrafik var minst sagt spänd. När jag ska ta mig över korsningen till knippelsbro ser jag då en röd bil av modell kompakt som står parkerad MITT I CYKELBANAN. Det är snorhalt och fullt med bilar + cyklister runtomkring eftersom att bron var uppfäld och hela rusningstrafiken fick stå vänta på att bron skulle fällas ner igen. Min vana trogen knackar jag lätt på bilens bakruta för att uppmärksamma passagerarna och föraren om att dom har parkerat åt helvete till, sedan fortsäter jag min färd vidare mot folkmassan som står och väntar vid bron. När jag lugnt och stilla rättar mig in i ledet känner jag någon som knuffar mig hårt i ryggen. Bakom mig står det en fly förbannad jugoslav och skriker på dålig danska om att att jag har bucklat hans bil. Smått chokerad börjar jag således skrika på honom att han ska lugna ner sig och att jag inte har rört plåten på hans bil. Vi växlar några ord och jag följer sedan med honom till bilen för att "snacka ut" han skriker på mig, kallar mig för svensk-jävel, bög-jävel och så vidare. Han hotar med stryk och annat, efter ett par smädande ord för mycket från honom. Ställer jag mig helt promt still och ber honom hålla käften, han ser på mig och skriker att han ska skita på mig eftersom jag är en skitsvensk (ordagrant "ska jag schiiiita på dej din schiiiitswensk" dansk-jugoslav som försöker snacka svenska). På min nästan felfria danska diskuterar jag sedan vidare om hans bil, hans flickvän och hur fan han kan bli så förbannad när han hade parkerat i en cykelbana... Den här gången var det inte jag som hade road-rage, den här gången var det jag som var lugn...
-
hejdå
Jag kan ju dra den om när jag slog näven i huven på en minibuss och började skrika svenska svordommar efter den stackars lumpar-killen som körde minibussen, eller alla dom gånger jag har dunkat handen i backspeglar på bilar som varit lite för sugna på att svänga till höger i korsningar... Men jag har lovat mig själv att försöka bli lite mer ödmjuk i trafiken under 2009...snarkus wrote:Jag är imponerad Simon! Imponerad och besviken...SimonBusk wrote:appropå road rage...
(danskdanskdansk)
Vilket nyårslöfte!SimonBusk wrote:Men jag har lovat mig själv att försöka bli lite mer ödmjuk i trafiken under 2009...snarkus wrote:Jag är imponerad Simon! Imponerad och besviken...SimonBusk wrote:appropå road rage...
(danskdanskdansk)
Använd hjälm så slipper du besöka neurokirurgen, ortopeden är trevligare.
Kommer rullandes längs med Sveavägen, i höjd med korsningen Rådmansgatan/Sveavägen rullar jag mellan raderna av bilar och sakta ut i korsningen. Det var rött, så det var dumt av mig att bryta mot lagen. Då hör jag hur någon börjar tuta på mig, jag vänder mig om och ser en gubbe i en Volvo eller vad det nu var som bjuder mig på det berömda fingret. Jag vänder om och då får dom grönt, motorn varvar och han sätter fart mot mig. Han nitar hyfsat nära mig och jag rullar åt sidan, då sätter han fart igen och kör vidare, återigen med fingret i vädret.
200 m senare har han fått rött igen, jag rullar upp bredvid och tar tag i hans takräcke, han vevar ner rutan och gormar något, lika fort vevar han upp den. Då öppnar jag dörren och frågar om han inte är lite för gammal för peka finger. Då drar han igen dörren, varpå jag öppnar den igen. "Ge fan i mitt fordon!!!", skriker han och drar igen den igen. Jag håller kvar i takräcket i väntan på grönt ljus, då öppnar hans son(?) bakdörren och kliver ut, ber mig cykla vidare och ger mig en liten "här ska du få lite fart"-knuff i ryggen. Då jag sitter fast i pedalerna och vart lite chockad över att han kom ut ur bilen så börjar jag rulla framåt för att inte ramla. Då blev det grönt, så då rullade jag vidare.
När jag ändå är inne på ämnet blev jag kallad för "Gestapo" av en bilist under Hala Katten, lite festligt.
200 m senare har han fått rött igen, jag rullar upp bredvid och tar tag i hans takräcke, han vevar ner rutan och gormar något, lika fort vevar han upp den. Då öppnar jag dörren och frågar om han inte är lite för gammal för peka finger. Då drar han igen dörren, varpå jag öppnar den igen. "Ge fan i mitt fordon!!!", skriker han och drar igen den igen. Jag håller kvar i takräcket i väntan på grönt ljus, då öppnar hans son(?) bakdörren och kliver ut, ber mig cykla vidare och ger mig en liten "här ska du få lite fart"-knuff i ryggen. Då jag sitter fast i pedalerna och vart lite chockad över att han kom ut ur bilen så börjar jag rulla framåt för att inte ramla. Då blev det grönt, så då rullade jag vidare.
När jag ändå är inne på ämnet blev jag kallad för "Gestapo" av en bilist under Hala Katten, lite festligt.
Cogs 'n Kegs
