Cykelflygpendlarens dagbok
Posted: 19 May 2011 09:42
Kära dagbok,
som statlig tjänsteman bosatt i den lilla staden Visby har jag ofta ärende till huvudstaden å tjänstens vägnar. Efter kontakter med vårt lokala flygspeditionsbolag kunde jag konstatera att det var möjligt att medföra min gyllengula fixie på planet och samtidigt spara skattebetalarna en slant utifrån den enkla beräkningen:
Cykel på flyget= transport till och från flygplats och transport till mina destinationer i Stockholm= 200 kr/flygresa = 400 kr
Taxi till flyg + buss, tunnelbana, taxi i stockholm = 450-500 kr under en dag
Sagt och gjort. Väderrapporten utlovade "uppehåll" vilket jag fann gott nog. Det blev en kort cykeltur till flyget (en fördel med den lilla staden är närheten) och en oväntat enkel incheckning. Som bonus fick jag ett trevligt cykelsamtal med killen som kom till incheckningsdesken för att ta hand om min DBS La Migliore:
Sagt med mjuka diftongljud som inte går att efterlikna i skrift: "Fräsch hoj, är det en fixie?"
Jag: "Jajamen!"
Diftonger: "DBS, brorsan hade en likadan på 70-talet! Snyggt vevparti förresten!"
En bra start på äventyret tycker jag! Sedan var det bara att släppa ut luften i hjulen och se hojen rulla iväg.
Väl på Bromma fick jag en del leenden när hojen glatt kom rullande längs bandet som första bagage.
Första stötestenen: Den minimala (asdyra) pump jag införskaffat för att få att få tryck i slangarna igen visade sig svårhanterlig. Har aldrig riktigt fått kläm på racerventilens delikata konstruktion och det blev en del svordomar inne i ankomsthallen innan jag fick luft i hjulen.
Väl utanför ankomsthallen hade "uppehållet" utvecklats till ett stilla strilande. Ingen regnrock = bara att tugga i sig och ge sig av i riktning Alvik-Kungsholmen. På cykel! Härligt!
Andra stötestenen: Det var svårt att få riktigt med luft i hjulen med den ynkliga pumpen och dessutom såg jag den, till min förtvivlan, pysa ut igen. Vid kontroll visade det sig att den lilla gängade stången, där ventilhatten sitter, hade böjt sig eftersom jag hållit pumpen i fel vinkel. Nu slöt hattarna inte längre tätt. Och regnet duggade så sakta där jag stod bredvid vägen...
Lyckades hitta ett litet hål i en lyktstolpe intill som jag kunde bruka för att kröka till stängerna igen. Pumpapumpapumpa. Tycktes hålla.
Redan vid första korsningen fick jag sedan god användning för Långeman i all sin glans när en mupp i grön Volvokombi gav fan i att det var grönt för cyklister.
Ett roligare möte inföll vid Alvik när den första medlemmen av Stockholms fixiescen visade sig på en ljusblå skapelse med röd(?) kedja. Vi såg ungefär lika sammanbitna och blöta ut.
Min räddning från duggregnet infann sig vid Lärarhögskolans biblo, med fri wifi och lankigt kaffe. Fortsättning följer.
som statlig tjänsteman bosatt i den lilla staden Visby har jag ofta ärende till huvudstaden å tjänstens vägnar. Efter kontakter med vårt lokala flygspeditionsbolag kunde jag konstatera att det var möjligt att medföra min gyllengula fixie på planet och samtidigt spara skattebetalarna en slant utifrån den enkla beräkningen:
Cykel på flyget= transport till och från flygplats och transport till mina destinationer i Stockholm= 200 kr/flygresa = 400 kr
Taxi till flyg + buss, tunnelbana, taxi i stockholm = 450-500 kr under en dag
Sagt och gjort. Väderrapporten utlovade "uppehåll" vilket jag fann gott nog. Det blev en kort cykeltur till flyget (en fördel med den lilla staden är närheten) och en oväntat enkel incheckning. Som bonus fick jag ett trevligt cykelsamtal med killen som kom till incheckningsdesken för att ta hand om min DBS La Migliore:
Sagt med mjuka diftongljud som inte går att efterlikna i skrift: "Fräsch hoj, är det en fixie?"
Jag: "Jajamen!"
Diftonger: "DBS, brorsan hade en likadan på 70-talet! Snyggt vevparti förresten!"
En bra start på äventyret tycker jag! Sedan var det bara att släppa ut luften i hjulen och se hojen rulla iväg.
Väl på Bromma fick jag en del leenden när hojen glatt kom rullande längs bandet som första bagage.
Första stötestenen: Den minimala (asdyra) pump jag införskaffat för att få att få tryck i slangarna igen visade sig svårhanterlig. Har aldrig riktigt fått kläm på racerventilens delikata konstruktion och det blev en del svordomar inne i ankomsthallen innan jag fick luft i hjulen.
Väl utanför ankomsthallen hade "uppehållet" utvecklats till ett stilla strilande. Ingen regnrock = bara att tugga i sig och ge sig av i riktning Alvik-Kungsholmen. På cykel! Härligt!
Andra stötestenen: Det var svårt att få riktigt med luft i hjulen med den ynkliga pumpen och dessutom såg jag den, till min förtvivlan, pysa ut igen. Vid kontroll visade det sig att den lilla gängade stången, där ventilhatten sitter, hade böjt sig eftersom jag hållit pumpen i fel vinkel. Nu slöt hattarna inte längre tätt. Och regnet duggade så sakta där jag stod bredvid vägen...
Lyckades hitta ett litet hål i en lyktstolpe intill som jag kunde bruka för att kröka till stängerna igen. Pumpapumpapumpa. Tycktes hålla.
Redan vid första korsningen fick jag sedan god användning för Långeman i all sin glans när en mupp i grön Volvokombi gav fan i att det var grönt för cyklister.
Ett roligare möte inföll vid Alvik när den första medlemmen av Stockholms fixiescen visade sig på en ljusblå skapelse med röd(?) kedja. Vi såg ungefär lika sammanbitna och blöta ut.
Min räddning från duggregnet infann sig vid Lärarhögskolans biblo, med fri wifi och lankigt kaffe. Fortsättning följer.