Byggtråd: Min Obree cykel

[klasolsson]

http://cyclingwmd.blogspot.com/2011/03/ ... ed-by.html

Så du var där och skulle slå världsrekordet Chrobin??

Fem bra!

[Fredde]

Grymt! Men blev det något cyklat?

/Fredde

[chrobin]

Det blev en hel del hängande runt i byggnaden under dagen

Här ser vi Jan coacha några sprinters



Skulpturen av Reg Harris





Under banan fanns det en helig graal!!! Ett förråd med säkert 100st gamla bancyklar!!!
Allt fanns!!!



Obree signar några tröjor



Fin bakgrund



Trött och mycket nöjd



cykel meck





Efter en trevlig middag med Erica och Bert på en super bra Indisk restaurang så blev det till att sova. Underbart att vakna upp till vårväder!!





Skön frukost bestående av te och crumpets



Cykeln i tryggt förvar i hallen



Erica kommer med godisleverans







En liten sovenir som jag snodde med mig från banan. En såndär skumgummi kudde som dom lägger ut runt banan vid tempo och jakt lopp så att man inte ska gena.



Kommer mera....

[chrobin]

Grymt! Men blev det något cyklat?

/Fredde

Jo det blev en del cyklande, inte jätte mycket då banan var uppbokad. Obree hade tyvärr ett trasig knä så han avstod. Men jag hoppade in så fort det blev en lucka. Har inga speciella tider att redovisa och inga speciella distanser.

[Fredde]

Grymt! Men blev det något cyklat?

/Fredde

Jo det blev en del cyklande, inte jätte mycket då banan var uppbokad. Obree hade tyvärr ett trasig knä så han avstod. Men jag hoppade in så fort det blev en lucka. Har inga speciella tider att redovisa och inga speciella distanser.

Verkade ju varit en trevlig resa ändå!

/Fredde

[Batman]

Nu har jag suttit och stammat framför flickvännen... FY FAN VAD GLAD JAG BLIR!
CHROBIN 4 PRESIDENT!

[Doug]

jag har försökt förklara vikten av detta för så många personer men ingen vill förstå

[chrobin]

kändes liksom rätt att köpa den här på flygplatsen

[atomlab]

Säger så som en på LFGSS sa:

Vi följer en mans dröm bli större, live. Och det är stort!

[chrobin]

En äkta hälfts funderingar, frågor och kommentarer kring projekt Paragon;

Robin; vad handlar det här projektet EGENTLIGEN om? Något slags trettioårs-kris eller kanske om att du blir trebarns-far här snart? Tråkigt på jobbet, tråkig fru? Tråkig fru!? Eller har du blomstrat och kommit "full cirkle"?

Handlar nog mest om att det var dags att förverkliga en av mina handfasta drömmar. Inte långt kvar tills vi får se barnen förverkliga sina drömmar och det ser jag fram emot!

Det har ju varit fantastiskt spännande för mig att kolla upp dig på forumen lite lagom i smyg, har ju inte velat lägga mig i, och fått se bilder av dig micklandes i verkstaden; drömma och förverkliga, nå resultat, tänka om, försöka igen. Hur är det att stå och fnula på helt själv? Har det varit viktigt att kunna hålla på i ensamhet? Hur var det att använda ett forum som kommunikativt utlopp? Hur viktig har den feedback som du fått varit för dig och projektet?

Jag har aldrig varit särskilt bra på att arbeta med umgänge, har ganska svårt att koncentrera mig eller rättare sagt väldigt lätt att bli distraherad. Att fnula ifred är nog ett måste för mig. Forumet har varit helt avgörande för att projektet skulle bli av och att jag faktiskt skulle bli klar. Alla positiva komentarer har ju varit otroligt peppande men även de som tvekat på min förmåga har gjort sitt för att projektet nådde mållinjen.

Nu har vi ju hängt ihop här i snart 15 år och hustrun i mig har "aldrig" sett dig bli färdig med något, du har alltid så mycket att göra och på nått sätt blir det alltid mer ogjort, inte mer gjort. Du hade ett foto uppe tidigt i tråden där man oavsiktligt såg lite av våra sprättade, halvspacklade väggar i bakgrunden och fick genast några kommentarer om det. Jag har ju tjatat om de där väggarna så länge så jag borde ju ha blivit uppmuntrad när andra pikade. Det konstiga var att min reaktion blev mer att vad fasen, han har väll viktigare saker för sig än det där, livet handlar väll inte om perfekta väggar, vilket trams, kom igen killar, Paragonen handlar ju om något mycket viktigare!

Vanligtvis är jag väldigt dålig på att sätta upp rimliga mål, ser ofta till att ha lite för många bollar i luften så att inget blir helt klart. Jag har svårt att hålla isär projekt. De senaste "hobbyprojekten" har lärt mig att så länge man gör NÅGOT, det kan vara att såga av en liten pinne eller ta två tag med filen, så går projektet framåt. Måste ha det tänket, det har varit en stor grej för mig, ny kunskap.

Tänker lite på de här kommentarerna om tid, eller FRI-tid, som du fått på forumen angående projektet.. Du hämtar och lämnar barnen, jobbar frilans med firman och är i och med det alltid jobbsökande och måste prestera på topp för att dra in nya jobb, handlar och lagar maten, bakar brödet, tar hand om mig.. Kommer du ihåg när vi inte gjorde någonting alls, när vi fikade, gick på Filmfestivalen dygnet runt; nattpassen var bäst, vi åkte runt på loppisar, drog till Köpenhamn, London, Manchester eller södra Frankrike så fort pengarna räckte.. Vad fasen fick vi gjort då? Inte ett smack, endel kommer jag inte ens ihåg, det finns faktiskt typ TVÅ HELA ÅR jag inte minns! Är det ändå så att ju mer man har att göra desto mer får man gjort? Nu när du absolut inte har någon tid kan du lika gärna ta dig mer tid? Tankar kring tid? Tiden är demokratisk som din kära svärmor, provocerande kanske, säger?

Det här projektet har nog faktiskt inte tagit speciellt mycket effektiv tid. Jag gjort lite hela tiden, 15 min här eller 30 min där. Det har nog aldrig blivit mer än 2h i sträck. Angående förr så var nog meningen inte att vi skulle få så mycket gjort då, tänk om vi hade haft fullt upp då också.. Tiden är ju verkligen demokratisk och man kan lägga upp den precis som man vill, på gott och ont. Jag har lärt mig att vara effektiv så att 20min räcker långt för att få nått gjort. Man måste bara lägga upp en detaljerad plan med delmål och hålla sig till den, varken göra mer eller mindre. Allt ligger i förberedelserna, se till att materialet finns där, att verktygen är färdiga att använda. Då blir de där 20 min till effektiv tid av tillverkning.

Jag ser dig som en kuf med normala tendenser, snarare än tvärtom; Du har alltid gått din egen väg, tänkt utanför lådan, verklighetens förväntningar kan gå dig helt förbi, du har ägnat dig åt udda saker, är och lyckas fortfarande vara totalt fördomsfri, har i grunden en total avsaknad av rutiner men du är samtidigt märkvärdigt och omodernt hyvens, chosefri, trevlig, social, intresserad och anpassningsbar. På något sätt är projektet med Paragonen kanske det mest normala jag sett dig göra. Varför har du blivit sådan som du är? Finns det någon händelse eller några visdomsord som fastnat och följt med dig? Och jag tänker tvinga dig att namedroppa fem stora namn som du träffat och tre otroliga ställen du varit på, du är alltid så modest!

Tror det har att göra med att jag vuxit upp utan syskon eller vidare släkt och utvecklat alla udda sidor, aldrig behövt anpassa mig. Vilket iof kan vara minst lika hämmande som befriande..

Visdomsord: "It's not how good you are it's how good you want to be" -Paul Arden, "Gör det bättre själv då" och "Hur svårt kan det vara" -Dan Wolgers
Personer: Matt Hoffman, Tony Hawk, Prince, Marc Newson, Ingmar Bergman
Platser: Himalay, Galapagos, Amazonas djungel

Vad har du lärt dig av din far som kanske brytit fram i processen i arbetet med Paragon? Vad vill du lära våra barn?

Att saker inte är så svåra som man kan tro, att allt är möjligt! Just do it.

Hur var Obree, flöt samtalet bara på, MEN VAD SA HAN DÅ, hur var hans cykel? Hoy, hur var han, hade han bara vägarna förbi? Ska du bygga värlsmästar-cyklar nu? Stannade de upp vid någon speciell detalj på Paragon? Vad hände med entusiasten och kostymfavoriten Paul Smith? Hur går det med souvenirerna nu då? Ska vi bjuda alla på en Söndag med grillkorv och Sockerdricka nu?!

Obree är en kuf UTAN normala tendenser. Otroligt trevlig, öppen men "The Mad Cyclist" är mycket passande. Konversationen flöt på hur bra som helst, hade tränat in lite tekniska ord och fraser. Var mest orolig för att jag skulle ha svårt att hänga med i den ganska breda dialekten men det gick jättebra. Blev ju såklart en hel del tekniskt prat om min kontra hans cykel. Jag fick reda på en hel del intressanta detaljer om hans gamla "Old Faithful" men fick även höra hur han blev mobbad av andra cyklister för att han inte dopade sig, träning, hans nya bok han håller på och skriver och massa annat. Han är någon sorts teknisk hippie-atlet som tror mycket på "free your mind" och att se saker med nya ögon. Väldigt inspirerande!!!
Cykeln han hade med sig var en standard cykel som hade blivit Obreeifierad med en hel drös av egenpåhittade detaljer som tex en sadelstolpe som mest kan liknas vid ett konstverk.
Världsmästaren och världsrekordhållare Sir Chris Hoy dök faktiskt bara upp. Vi stod och pratade i nått som närmast kunde liknas en lounge med Jan van Eijden, Hoys coach och före detta sprint mästare. Vi skulle ha filmat intervjun med Obree inne på banan men Erik hade hittat den här loungen. I en av stolarna satt en ung man och vi undrade om det fanns någon möjlighet för honom att flytta sig så vi kunde filma och det visade sig vara just Jan van Eijden. Han var otroligt trevlig och det slutade med att det blev en intervju med honom också. Vi pratade om träning, förberedelserna inför OS, den nya banan i London och mycket, mycket mer. Helt plötsligt kommer Chris Hoy gående och blir förvånad och glad över att se Obree, de är bekanta och båda Skottar.
Nä, blir nog inga världmästarcyklar, men Obree blev väldigt sugen på att dra igång ett eget rambyggarmärke.
Ingen speciell detalj men Jan tyckte jag skulle ha en "proper saddle", med glimten i ögat och ett stort skatt. Annars reagerade alla över att den är så lätt, typ 6,5kg med skorna. Obrees cykel vägde 2kg mer!
Har faktiskt precis just nu kommit på vad alla ska få för souvenir. Det var ju typ 100 pers mer än väntat som donerade, mina tidigare planer på specifik souvenir funkar inte riktigt.. Nej, vågar ingen hundramanna-grill på gården, jag tror grannarna fått nog av projektet som det är! Dags att låta dem återgå till sitt skrapande av dörrar och renovering av rangliga köksstolar i den allmänna verkstaden nu.

När du sms:ade mig från tåget in till Manchester om att allt gått bra och att du snart skulle in på velodromen påminde jag dig om att du just i det ögonblicket gjorde något som du kommer att kunna berätta om för våra barnbarn. Kunde du ta in allt? Vad blev som du förväntat dig och vilken var den största överraskningen?

Nä, kunde nog inte riktigt ta till mig det då. Var mest nervös över att cykeln skulle vara hel och att allt skulle funka när jag monterat ihop den. Jag vågade inte ha några förväntningar egentligen så överraskningen blev på något sätt att det ändå blev precis som jag inte hade vågat hoppas på, hänger du med?!

Vad hände med "timmen"? Som jag förstått av kommentarerna på forumets tråd har "försöket" haft väldigt intresse. Vad handlade projektet om där, om man tänker procentuellt bygget vs. den fysiska utmaningen?

Timmen kommer bli målgången för projektet. Ville inte bygga nått bara för att bygga utan jag ville att den skulle ha någon "funktion", i det här faller är det att cykla timmen. Jag började ganska hårt med tim-delen i projektet men måste erkänna att den aspekten avtog avsevärt ju längre in i bygget jag kom. Jag kommer nog komma igång igen och klara mina 42km! Jag är varken en tävlings- eller träningsmänniska, jag kommer aldrig bli någon atlet. Kommer alltid vara bättre på att bygga cyklar än att cykla på dem.

Vart tar engagemanget, kärleken, glädjen och tillfredsställelsen av att prestera vägen nu? Vad skall du ha för, obs i brist på bättre ord, hobbyprojekt nu då? Kan jag smyg-följa dig på nätet någonstans? Och vart fasen skall vi göra av Paragonen då? Det är ju redan fullt i förråden med pulkor, barnvagnar, blomkrukor, ljusstakar, tavlor och annat mer eller kanske mindre nödvändigt..

Känslan av att slutföra ett såndant här projekt finns kvar, varje gång jag sätter mig på Porteuren blir jag varm. Jag har ju länge velat bygga en kajak, just en sådan Eskimåerna har. Kanske kan bli en nu i sommar, tillsammans med barnen. Då kan jag lära dem lite om verktyg och snickrande. Just nu står Paragonen fortfarande nedpackat i låda, lite synd med den fina signaturen på styret.. Kanske kan få den utställd någonstans, är ju fortfarande typ bara ett fåtal som sett cykeln live?!

Tack, det var trevligt att lära känna dig, vad gör du senare ikväll? Är du upptagen..

...

P.S. Ett stort tack också ifrån mig till alla Er som stöttat, varvat upp och pressat på min man att fortsätta och därigenom uppnå fullständig succé på inte minst ett personligt plan! // Jennie

[Stevie DeVille]

Hihi. Kul att höra från "andra sidan". Jag, och säkert många med mig, har undrat hur alla dessa projekt funkar ihop med en familj.

Din snubbe skänker oss internet-cyklister mycket glädje. Låt honom inte glömma det.

[viktor]

Vilken rolig intervju att läsa!

Måste bara få säga att det har varit helt otroligt att få följa detta bygge och de två tidigare. Jag har aldrig träffat dig, aldrig sett cyklarna på riktigt och bara skrivit någon komentar här och där men på nåt sätt kände jag mig väldigt delaktig i hela projektet. Svårt att beskriva och jag vill inte tillskriva mig någon vikt i projektet men när bilden på Obree, Hoy och din cykel dök upp så kändes det så stort.
Hade jag läst historien i en tidning så tror jag inte att jag hade blivit lika påverkad men eftersom man har fått kolla över axeln under hela denna tid så satt jag hemma i soffan med ett stort flin på läparna.

Ska du bygga en kajak med barnen så tycker jag detta forum kan behöva en kajakbyggartråd

[Streamliner]

Vanligtvis är jag väldigt dålig på att sätta upp rimliga mål, ser ofta till att ha lite för många bollar i luften så att inget blir helt klart. Jag har svårt att hålla isär projekt. De senaste "hobbyprojekten" har lärt mig att så länge man gör NÅGOT, det kan vara att såga av en liten pinne eller ta två tag med filen, så går projektet framåt. Måste ha det tänket, det har varit en stor grej för mig, ny kunskap.

Well done Chrobin! När det gäller framgång så jobbar jag mycket tillsammans med framgångsrika ledare. En sak som jag lärt mig är att verklig framgång förutsätter att man gör klart sina projekt till punkt och pricka, systematiskt. Man levererar helt enkelt. Därefter forsätter man med nästa projekt likadant. Thats it!

Så fullfölj det du påbörjat så har du verkligen gjort något bra, sedan finns ju väggarna kvar, de blir säkert också klara en dag och då känns det dubbelt bra.

Bygga kajak? Jag har paddlat mycket och har gjort Vituddens logotyp, att de sedan inte förmår att använda den på tillräckligt avskalat sätt är en annan femma.
http://www.vitudden.com/

Men det finns en annan kille som ritar och bygger kajaker, det är Björn Thomasson i Lund. det han inte vet är inte värt att veta. Eskimåkajaker är traditionellt inte snabba, de gräver ner sig i sjön men Björn har kanske löst den ekvationen bättre än någon annan. Har förresten gjort hans logga också...
http://www.thomassondesign.com/

[chrobin]

en pur färsk radio intervju men Obree från BBC

http://www.bbc.co.uk/i/z66n6/

[chrobin]

Tänkte lotta ut en tröja som trackcorner.se så snällt ställt upp med. Imorron kväll runt kl 22:00 kommer dragningen ske och alla som har donerat till resan är med i utlottningen.

[viktor]

Ojojoj! Det ser vi fram emot!

[Stevie DeVille]

Är vinstchansen viktad mot hur mycket man donerade?

[chrobin]

Tänkte försöka ge mig på en förklaring över hur det kändes att cykla på velodromen i Manchester kontra Falun.

Först lite specs:

Falun: 190m 50° Plywood
Manchester: 250m 42° Sibirisk tall

Lite reflektioner:
När jag först kom till Falun så höll jag på att svimma när jag såg hur brant den var. Men en utväxling på 50/12 och inga som helst möjligheter att bryta eller spurta igång maskinen så tog det mig nästan ett och ett halvt varv innan jag fick upp tillräckligt med fart för att våga dyka in i kurvan. Väl uppe i fart gick det riktigt bra. Gick helt ok att hålla svarta linjen. För det är ju så att när man cyklar timmen så mäter man ju inte den faktiska distansen cykeln rullar utan hur många varav man kör räknat från den svarta linjen (den kortaste vägen) så allt man cyklar över den svarta linjen cyklar man i onödan. Problemet i Falun är att g-krafterna i 42km/h blir mycket påtagliga och varje kurva blir blir en liten kamp. Känns nästan som att sitta i en Spitfire. Man kommer in mot kurvan, dyker ner och det smattrar lite och man trycks ihop och man håller lite krampaktigt tag i styret. Det funkar ju kanon om man ska köra typ 4km men inte när man ska köra typ 220varv 440kurvor.. Plus att jag kör ju med 20mm dugast tuber med minst 13bar i och då blir det ganska stötigt i kurvorna. En annan sak som är lite läskig i Falun är att när man ligger på den svarta linjen i kurvorna så är det inte långt ner till "kanten", för det finns inget mjuk övergång mellan det blå plana golvet och plywooden. Visst, den ljusblåa fältet lutar lite men det är fortfarande ingen mjuk övergång. Och när man blir lite trött så är det ju ganska lätt att man vinglar runt lite och då vill man inte trilla ner.

Det första som slog mig när jag kom till Manchester banan var att den var mindre och större på en gång. Svarta linjen distansen kändes kort (bara 60m länge än Falun) men banan är ju enormt bred så den upplevs gigantisk. Det är som ett hav av trä och när man ligger i kurvorna är det nästan som att surfa på en parkett våg. Den är super slät och super stum. Körde 15bar i däcken och det gick hur bra som helst. En annan stor skillnad är alla dom mörkblå plana ytor innanför banan är enorma. Överlag känns allt så öppet, man har fri sikt banan runt och man känner sig aldrig "trängd". Finns hur mycket plats som helst. Kurvorna känns lena och dom hjälper än runt banan, inget dyka in och hålla i. Sen är det en jämn övergång mellan det mörk blå till parketten. Så att ligga på svarta känns hur lungt som helt. Sen är ju g-krafterna mycket softare. Men ändå så när rekord ska slås är det många som väljer en 333m bana för att minimera g-krafterna. Obree's tips var banan i Moskva som Sosenka körde på.
En kul grej som hände när jag körde var att efter att ha stått på ganska hårt på en 4000m runda kom jag lite lågt på den ljusblå och där låg en sån där skumkorv (sån jag snodde med mig). Och när man kommer i typ 40km/h rakt mot den där korven som är i samma propotioner som en trottoarkant tror man att nu är det kört och ens liv svischar förbi ögonen. Men dom är super mjukt stoppade så man märker knappt när man kör över dom.

Rekord i Manchester:
15 världsrekord inkl Boardmans två tim rekord 1996 / 2000
GB lag tempo 4000m 2008

OS teamet tränar i Manchester fram till OS 2012 då dom inte är tillåtna att köra i London, mest för att man vill ha banan i så bra skick som möjligt till OS. Dom slits förvånansvärt snabbt. Man la om Manchester banan 2007 och den ser redan antik ut.
Och ja, jag såg var splintern hade suttit som satt i benet på Keirin snubben.

Blev väldigt sugen på att pröva fler banor så nästa stopp blir nog Ballerup.

Lite random pics från Manchester






Och här är jag i samma kurva, notera den perfekta placeringen



Här ser ni en sån där trottoarkant i skum. Dom ligger där för att man inte ska gena när man kör pursuit och tempo. Man blir inte diskad om man kör på en men man tappar fart.

[Bompet]

Damn! Nu måste jag också till Manchester...

Superfint beskrivet chrobin. Även om jag inte kört eller ens varit i Manchester så ger du mej en tydlig vision om hur det är. Just "dyka in och hålla i" känslan man får i kurvorna i Falun känner jag igen. Den släpper lite efter ett tag, men finns ändå alltid i bakhuvudet.

Heja!

[pjocke]

Blev väldigt sugen på att pröva fler banor så nästa stopp blir nog Ballerup.

Behöver du hejaklack får du höra av dig

Här ser ni en sån där trottoarkant i skum. Dom ligger där för att man inte ska gena när man kör pursuit och tempo. Man blir inte diskad om man kör på en men man tappar fart.

Haha, tänker direkt på när man kör på curbsen i ett bilspel